Berättelse om mig – Mitt Varför.

Min tro är att vi alla föds hit för ett misson – ett syfte.

Jag föddes till världen 1 december 1966. Som vuxen har jag fått veta ,att mina föräldrar inte hade det så bra. De var på väg att separera, men då blev jag till. Som det så lätt kan bli , i försoning. De valde fortsätta leva ihop. Jag förstår dem. Mamma hade 2 barn sedan tidigare ,mina halvsyskon. 13 och 9 år äldre. Först skulle jag ej bli till ,sedan kom jag flera dagar, upp till veckor försent. Uttorkad och påverkad, ganska kritiskt tillstånd. Idag funderar jag på just det , tvekade jag där. ”Ska jag verkligen utmana mig att komma till världen?” Haha , säkert var det så. Min själ visste vilken resa jag skulle få göra. Men! Beslutet var ju mitt….

Åren gick , vår familj levde i dysfunktionell tillvaro. Mamma mådde inte så bra. Bar på trauma från tidigare äktenskap , många sår inombords som inte fått läka. Hon valde att medicinera för att dämpa känslor och oro. Därmed var hon inte så känslomässigt närvarande för mig. Jag minns inte en enda kram , eller kontakt. Pappa hade sin livserfarenhet. Flyttat från Hälsingland ner till Blekinge för jobb. Min känsla är att han även lämnade något där uppe, en historia.

När jag var 8 år och gick i andra klass hände något. Min mamma var på den tiden på ”vilohem” som det hette. Idag vet jag ju, hon fick stöd inom psykiatrin. En dag hemma i vårt kök satte sig pappa på huk framför mig. Tittade på mig och sa ”mamma kommer inte hem mer”. Den dagen har jag burit med mig hela mitt liv. Minns den så väl. Jag skrek, rusade in på sängen och grät hejdlöst. Något slocknade. En rädsla och osäkerhet föddes. Ett barns rädsla för övergivenhet. Vardag och praktiska ting blev till. Jag ville så gärna bo kvar hos pappa , han var min stora trygghet. Mamma var också stor som människa, hon förstod detta och lät pappa få ta hand om mig. Jag var hos mamma varannan helg, det var bra. Så bra det kunde vara.

Vid 11 års ålder kom pappas nya kvinna in i vårt liv. För mig ett nytt trauma. Eter att ha stabiliserat vår tillvaro ,ha pappa som trygghet, och ändå kunna träffa mamma var livet helt ok. Den nya kvinnan var jättesnäll, och de var så kära. Men som 11 åring med stort svek i bagaget blev jag rädd igen. Rädd att bli övergiven, rädd att mista. Detta hade blivit som inbyggt i mitt system. När jag fick utbrott sa pappa ”det här ska du inte få förstöra”. Min pappa. Mitt allt. Jag tystnade igen, teg och det slet inom mig.

Men även här fortgick åren. Det blev bra. Vi var en familj. Jag anpassade mig, var snäll och lydig för det mesta. Ingen ville något illa. Alla är bara så påverkade av sin barndom , sina generationer långt tillbaka. Jag vet det idag , men som barn förstod jag det inte. Som barn kände jag mig liten , oviktig och inte sedd eller lyssnad på. Jag hade mardrömmar , mycket och länge. Jag var rädd. Men sa inget.

Ungdomen gick och jag mötte mina barns pappa redan som 16 åring. Eftersom min osäkerhet fanns där som grund fortsatte jag anpassa mig. Jag valde inte, utan blev vald. Trodde inte jag kunde välja till eller ifrån. En insikt som tog lång tid att förstå. En stor lärdom att ta emot. Jag är tacksam över att jag valde min inre vägvisare. Våra två underbara barn kom!! Mattias 1985 ,han var 5 månader då min trygga pappa dog. Jag var 19 år då. En ny dörr stängdes ,mitt hjärta blödde. Samtidigt var min ansvarskänsla så stor , så jag gick in i den. Stängde av mina egna behov, och ”gjorde”. Glömde helt ”varandet”. 1988 kom Emelie. Ni är det största som hänt i mitt liv!

Med upplevelser ,lärdomar och utveckling är jag nu här. På en plats i livet, 55 år gammal där jag börjar förstå på riktigt. Jag väljer. Jag leder mig själv dit jag önskar. Ingen annan. Under alla år har jag utbildat mig . Först till massör 2001 ,där startade resan än mer inåt. Nya kunskaper, nya människor. Ett uppvaknande. jag är inte ensam. jag är inte konstig ,vilket jag fått höra såå länge. Jag är jag, och heltunik. Precis som du!

Idag arbetar jag som massör inom Klassisk och taktil massage. Ayurveda-Yogalärare i Medi-Yoga och Kundalini. Nu har jag även startat upp egen kurs i SensingYoga. En underbart mjuk form på kroppens villkor. Älskar! Jag kan även lägga till Angelic Reiki Healing – Symbolpedagogik och Coach.

När jag möter dig som kund eller elev har jag stor respekt ,stor ödmjukhet inför att känna av var du befinner dig i ditt liv. Jag använder mig av min intuitiva vägledning. Jag har en full tillit till att just Du som behöver mig kommer. Känner även att kunna lyssna på någon, bolla och spegla, ställa frågor där du kan upptäcka själv vad du innerst inne behöver får ta plats. Vi arbetar tillsammans i vårt möte.

Ibland behöver vil alla någon att spegla oss i, Bolla tankar och känslor. När jag ger Healing och massage kan jag känna av din kropp. Den brukar berätta det som pågår, vad som kanske stoppats undan, i ditt omedvetna. Blockeringar stress och sår från gamla upplevelser får komma till ytan, betraktas och släppas iväg så nytt kan få komma in. När du ger dig själv möjlighet att stanna upp litegrann. Andas lite djupare. Känna mer kontakt med DIG själv. Då och där finns precis det du behöver. Du är helt och fullt komplett. Kanske du endast behöver skala bort det du blivit pålagd, genom andras värderingar, tyckande och även från andras sorger och känslor.

SÅ välkommen hem till dig själv. Jag följer dig på den vägen om du vill /Marie